Tesa

Att skriva låtar och skapa- gör mej glad


Det finns ett härligt flöde i att skapa som jag varit i många gånger under livet, det pirrar i kroppen och energin stiger i en känsla av glädje. Nu känner jag flödet i att skriva låtar och tidigare i att måla tavlor, vykort och trädgårdsformer.  När skapandets vind blåser går det lätt att uttrycka sig, ord, toner, färg och form det faller på plats av sig själv på nått vis.

Det är bara så härligt att vara i det.

"En gång Svegare alltid Svegare"


Jag känner att jag hör hemma i både Härjedalen och Dalarna. När jag möter människor från Sveg, är det som att vi hör ihop, som att det finns en stolthet över att dela upplevelsen av att växa upp i Härjedalen. Jag föddes sista året som BB i Sveg hölls öppet och jag flyttade vidare ned till Falun för att börja gymnasiet.

Musik runt hörnet

I mitten av Dalarna ligger en magisk by. Där ligger röda ladugårdar i rad till skydd för vinden. Husen är många, timrade och röda. Det doftar lätt av tjära, jasmin och koskit och ingen annan stans är det midsommar lika mycket som på midsommarafton i Sifferbo. Här har jag min släkt och mina rötter.


Att bo i Dalarna är som att bo med musik runt hörnet. Musiklivet är starkt, inte bara i vårt hem utan jag kan lätt känna doften av hö och minnas Bingsjöstämman som en självklar del av varje sommar. Musik vid siljan var sommarens höjdpunkt som barn.


För att stilla min längtan efter snö vidder och fjäll har jag och min familj ett hus i Storfjäten.


Storfjäten är speciellt, den platsen ligger nedanför fjällets fot med en rinnande å i dalen. Storfjäten ligger i Härjedalens landskap men tillhör Dalarnas län.


Perfekt!

Livets vindar


Härjedalen är inte stort men vinden har oändligt med plats att ta fart och fjällen ligger oskyddade i horisonten. Här växte jag upp och lärde mig att friheten finns precis framför näsan. Frihet och enkelhet. När livets olika vindar tar fart känns det ibland som uppåtvindar som tar en med på spännande outforskade stigar. Andra gånger undrar jag om nedåtvindarna skall böja mej tills jag hittar en ny form.


Vårt hem präglades av sång och musik och jag när jag träffar min syster sjunger vi fortfarande  


Pappa Olle var musiklärare och kantor, hans arv är starkt i form av sång och musik i vardagen. Han har tolkat några av min Morfars dikter i toner och musik vilket även jag får lust att göra.


Min mamma Linnea arbetade som sjuksköterska  i Sveg på Sörgårdsmon. Där jobbade även  Leif Nilsson som vaktmästare, han var alltid så glad och busig när jag kom och hälsade på.

Musik


Idag samarbetar jag med vaktmästarens son Mats Nilsson som producerar mina låtar. Vi möts upp pratar, babblar, minns och gör musik ihop. Ofta träffas vi i Härjeåsjön utanför Sveg, där är luften klar och stressen håller sig på avstånd. Utanför stugan är backarna fyllda med jordgubbsfält och skogen är tät runt den glittrande sjön. Där finns en enkelhet som jag mår gott av.


Innan pandemin sjöng jag tillsammans med en grupp musiker, vi brukar träffas så ofta vi kunde för att "spela lite". Under pandemin har musiken fått hitta andra vägar.  Några av oss har ett projekt där vi sjunger utanför trygghetsboenden "Stöd i toner" 

Och vägen för min egen musik genom mötet med Mats  har gjort att jag väljer att producera låtarna fullt ut.